Klockan är några minuter över sju på kvällen. Det är fredag den 5:e juni, dagen innan studenten och Andreas Tilliander ska uppträda på Strömsholmen om ungefär fem timmar. Jag ringer upp Andreas för att ta reda på vad det bjuds på under kvällens spelning. I bakgrunden hör jag glas som klirrar och folk som skrattar.

Andreas berättar för mig att han sitter och dricker vin med halva Kent, något som han tycker passar alldeles utmärkt med tanke på att han ska spela i Eskilstuna.

Det är så det brukar bli innan spelningarna, vin, öl eller annan form av alkohol, det är vad 32-åriga skåningen Andreas Tilliander behöver innan han intar scenen för att bjuda på musik som får varenda kroppsdel att röra sig.
– Jag måste hälla i mig lite öl innan en spelning det blir så stelt annars.

Han berättar glatt om hur kul det är det är att halvt improvisera med ljudet och känna av med publikens reaktioner under ett framträdande. Han vill kalla musiken för funktionell - ett samarbete mellan publiken och honom. Jag såg för någon månad sedan Andreas spela på P3 live session. Jag blev då grymt imponerad av hans sätt att spela så länge genom att mixa ljudet utan att de blev långtråkigt eller tjatigt.

Vi börjar prata om spelningen och Andreas skrattar medan han berättar:

– De var en av de konstigaste spelningar jag gjort på många år, ni i publiken satt ner, det kändes stelt och ljuset var dåligt, men det var riktigt kul ändå.En blandning av Techno/house med inslag av daft och reggae är Andreas beskrivning av sin musik som han snart hållit på med i 10 år. Den senaste tiden har musiken även fått pop-inslag med hjälp av Jocke Berg från Kent.

Andreas har varvat sin karriär med både skivsläpp utomlands och den senaste tiden många spelningar inom Sveriges gränser.

– Efter ett tag har man ju gått igenom alla Svenska städer och nästa skiva ska jag även släppa utomlands.

Ända sedan barnsben har Andreas hållit på med musik och innan han för några år sedan köpte den nya utrusningen gjorde han den mesta av sin musik på datorn.
- Då körde jag ett förinspelat schema, men det blev så långtråkigt, det är roligare att improvisera och inte hänga vid en dator.

Han gör det utan att man blir uttråkad istället blir man danssugen och vill haka på medan han står och svänger loss vid ljudbordet. Jag frågar honom vad hemligheten är:

– Nä, det blir aldrig långtråkigt. Jag känner av med publiken och ser hur de reagerar på hur jag spelar. Förhoppningen är att folk ska dansa. Det är svårt, ett rockband är väl roligare att kolla på än en kille som står och vrider på en massa rattar.

Även om Andreas kör sina ”moves” medan han spelar live skulle han aldrig dansa till sin egen musik om den spelades när han var ute på en klubb.

– Jag är faktiskt inte ute så ofta men det händer att kompisar sätter igång något jag gjort när jag varit ute någon gång. Men det blir så konstigt. Jag kanske, med betoning på kanske, skulle göra det om jag var full.

Under dessa 10 år har det hänt mycket även på publikfronten. Från att de varit ”Designersnubbar” som Andreas kallar dem till publiken blivit allt yngre.

– Det är många indie-ungdomar och det är gött! Sedan är det ju även folk i min ålder som kommer och lyssnar.

Tack vare improvisation och känslan Andreas har när han spelar blir det så bra att man inte vill sluta svänga på benen. Fredagens spelning missade jag tyvärr, det är ju som sagt studenttider.

– Det kommer fler gånger, uppmuntrade Andreas med och det kan jag lova  att det blir, det är bäst att ni håller utkik!

Inga relaterade inlägg