Under hela min gymnasietid har jag från och till lekt med tanken hur det kommer kännas den veckan då studentens glada dagar står för dörren. Jag har länge undrat vad den s.k. studentveckan egentligen innebär, både mentalt och fysiskt. Vilka tankar kommer snurra i min oerfarna hjärna och hur mycket alkohol, höga klackar och festande en 19-årig tjej som knappt har båda fötterna på jorden egentligen tål?

Jag har alltid föreställt mig en speciell magkänsla som förnimmer om att något riktigt stort är på gång. Jag har alltid tänkt att mitt huvud ska vara fritt från borden och måsten, och att tanken om det nya, fria livet nu är i startgroparna. Jag har genom alla helvetesliknande veckor fyllda av prov och inlämningar haft en liten gnutta optimism i bakhuvudet á la ”håll ut till studenten, sen får du göra vad du vill med din vardag”. Den här veckan har med andra ord varit ljuset i tunneln då vardagen varit oändlig, med risk för att låta en aning pretentiös.

Ack så fel jag hade.

Det var längesen jag var så sentimental som jag är i dagar som dessa. Sentimental i den benämningen att jag värdesätter småsaker jag under min tre år på S:t Eskils gymnasium tagit för givet. Sentimental i den benämningen att jag är löjligt nostalgisk över såväl oskuldsfulla lågstadiefasoner, pubertala högstadiebeteenden och överdramatiserade gymnasietrubbel. Sentimental i den benämningen att jag plötsligt älskar alla lärare som jag genom åren mer eller mindre trott att jag helhjärtat hatat. Sentimental i den benämningen att jag först nu börjar fatta hur jäkla bra man haft det i 12-13 år och att detta ”lättsamma” liv redan nått sin kulmen och att det nu är på väg mot sitt slutskede.

Men peps, missförstå mig rätt. Att vara sentimental behöver inte heller betyda att man är bitter eller nedstämd. Jag är snarare glad och upprymd. Men studentveckan innebar långt ifrån det jag väntade mig. För det är nu jag inser att skiten faktiskt börjar. Skiten som kommer ta oss till oanade höjder och bottenlösa avgrunder. Skiten som ger oss möjligheten att göra vadfan vi vill. Om vi bara vill.

Inga relaterade inlägg